Dagen började med en "biljakt"!
Okej, nu ska jag berätta om min familjs lilla händelse som utspelade sig i morse! ;)
Allt började egentligen i höstas när man pappas cykel blev stulen från vårat garage. Han polisanmälde och allt, men utan resultat. I morse när mamma och pappa skulle skjutsa ut mig till arcus svängde vi som vanligt ut på vägen uppe vid återvinningsgården. Men vi var tvungna att stanna till eftersom någon på cykel for ut rakt i vägen.
Jag tittade dit och såg en röd cykel som jag mycket väl kände igen. Pappa som körde hajjade också till.
Men det är ju pappas cyklel! ropade jag.
Pappa blev helt rasande. Vid det här laget hade cyklisten hunnit över vägen och körde efter gångbanan. Pappa bromsade in och började skrika åt oss att vi skulle ringa 112. Mamma, klok som hon är, började tala vett med min far och förklarade att det inte var någon nödsituation direkt. Så hon började ringa till 188100 och fråga efter massa nummer och kopplades vidare till massa olika presoner.
Vi följde fortfarande efter mannen, i snigelfart, och han märkte ju såklaert att han var förföljd och började bli lite stressad nu. Jag kom på att jag hade kameran med mig så jag tog några kort ifall man behövde nå bevis ;p När han var precis i höjd med oss skakade jag med handen för att jag var så rädd när jag höll i kameran, så bilden blev suddig. Han stirrade rakt på mig, in i mina ögon med en jätteläskig blick, jag tror inte att han blinkade en enda gång!
När mamma tillslut fick tala med en pattrullerande polis började "jakten" ;p Mannen svängde in mot skogsvallen och vi följde efter, på avstånd. När vi kom i korsningen precis innan skogsvallen så kom polisbilen ner för backen från våran skola.
Nu ser du honom där borta, sa mamma i luren och pekade på honom. Polisbilen, eller rättare sagt, bussen gasade på och körde in på gångbanan. Mannen stannade cykeln och därmed var jakten över ;)
Så nu står den i garaget igen, efter ett halvår på vift!
Jag är lite smårädd att den där läskiga mannen ska se mig någon gång, han bor tydligen inte så långt från oss, och antagligen kan han ju ana var vi bor eftersom han själv har snott cykeln där ifrån! Men jaja, lite spännade var det ju!
Jag lägger inte upp några bilder, det är onödigt.
Allt började egentligen i höstas när man pappas cykel blev stulen från vårat garage. Han polisanmälde och allt, men utan resultat. I morse när mamma och pappa skulle skjutsa ut mig till arcus svängde vi som vanligt ut på vägen uppe vid återvinningsgården. Men vi var tvungna att stanna till eftersom någon på cykel for ut rakt i vägen.
Jag tittade dit och såg en röd cykel som jag mycket väl kände igen. Pappa som körde hajjade också till.
Men det är ju pappas cyklel! ropade jag.
Pappa blev helt rasande. Vid det här laget hade cyklisten hunnit över vägen och körde efter gångbanan. Pappa bromsade in och började skrika åt oss att vi skulle ringa 112. Mamma, klok som hon är, började tala vett med min far och förklarade att det inte var någon nödsituation direkt. Så hon började ringa till 188100 och fråga efter massa nummer och kopplades vidare till massa olika presoner.
Vi följde fortfarande efter mannen, i snigelfart, och han märkte ju såklaert att han var förföljd och började bli lite stressad nu. Jag kom på att jag hade kameran med mig så jag tog några kort ifall man behövde nå bevis ;p När han var precis i höjd med oss skakade jag med handen för att jag var så rädd när jag höll i kameran, så bilden blev suddig. Han stirrade rakt på mig, in i mina ögon med en jätteläskig blick, jag tror inte att han blinkade en enda gång!
När mamma tillslut fick tala med en pattrullerande polis började "jakten" ;p Mannen svängde in mot skogsvallen och vi följde efter, på avstånd. När vi kom i korsningen precis innan skogsvallen så kom polisbilen ner för backen från våran skola.
Nu ser du honom där borta, sa mamma i luren och pekade på honom. Polisbilen, eller rättare sagt, bussen gasade på och körde in på gångbanan. Mannen stannade cykeln och därmed var jakten över ;)
Så nu står den i garaget igen, efter ett halvår på vift!
Jag är lite smårädd att den där läskiga mannen ska se mig någon gång, han bor tydligen inte så långt från oss, och antagligen kan han ju ana var vi bor eftersom han själv har snott cykeln där ifrån! Men jaja, lite spännade var det ju!
Jag lägger inte upp några bilder, det är onödigt.
Kommentarer
Postat av: Sara :)
svar: hahaha, men det är ju å jäkla kul ;p det vartyp från sofia jag fick det ifrån ;)
Postat av: LinneaS :)
haha, vilken spännade polisjakt :D
jag garvade lite smått här hemma...! ;)
Postat av: emilia
HAHA jag var förväntade mig typ Cops-drama med bovar som typ har pistoler och poliser skriker och skjuter tjyven i benet. Men nädå.
Trackback
